Han vill göra invånarna till ambassadörer
Marcus Axelsson, grattis till nya tjänsten som vd för Destination Jönköping. Hur känns det?
– Det känns naturligtvis jättekul.
Vad fick dig att tacka ja till jobbet?
– Jag har varit i Eksjö i tolv år och jobbat med näringsliv, destinationsutveckling både som näringslivschef och so vd i näringslivsbolag, och nu senast som förvaltningschef. Att gå vidare och få möjlighet att jobba med större projekt känns som nästa nivå, eftersom Jönköping är större.
Vilka visioner har du för Jönköping som besöksmål?
– Jönköping är strategiskt bra placerat, mellan Göteborg, Stockholm och Malmö och har en tradition av idrott och kultur, det vill vi utveckla ytterligare. Evenemangsarbete handlar också om att bygga upp en stolthet bland sina kommuninvånare, här finns 140 000 marknadsförare i form an Jönköpingsbor.
Vad vill du göra för att göra Jönköping ännu mer attraktivt?
– Utöver det strategiska arbetet med att utveckla reseanledningar så handlar det som sagt om ett långsiktigt arbete för att få Jönköpings kommuns invånare än mer stolta över sin kommun. Det är en av de viktigaste uppgifterna.
Vilka utmaningar ser du?
– En utmaning är att hitta besöksnäringsföretag och föreningar som får besökarna att stanna lite lite längre.
Du börjar först den 18 februari, vad blir din första arbetsuppgift?
– Jag ska läsa in mig och lyssna på medarbetare och styrelse.
Vad hoppas du kunna tillföra med dina erfarenheter från din nuvarande tjänst som förvaltningschef för Tillväxt- och utvecklingssektorn i Eksjö kommun?
– Jag älskar att vara ute och prata med företag och föreningar. Lyssna på deras tankar om utveckling, det är en av mina styrkor och det kommer jag att fortsätta med.
Du har tidigare varit med och skapat framgångsrika event i Eksjö, berätta.
– Först vill jag säga att jag är bara en del i ett större arbete med stora evenemang. Men vi insåg rätt snabbt att vi borde införa ett evenemangsråd för att underlätta för besöksnäringsföretag och föreningar när de kommer i kontakt med kommunen och myndigheter.
Text: Anna-Maria Stawreberg