Swedish Laplands nya vd: ”Jag är väldigt kär i norra Sverige”
Grattis till din nya tjänst, hur känns det?
– Det känns väldigt roligt och inspirerande, jag längtar till den första november då jag ska börja.
Vad fick dig att tacka ja?
– Kompetensen och kunnandet i organisationen samt det driv som finns i regionen. Sedan lockade den spännande utmaningen som besöksnäringen står inför, att fortsätta ha en stabil tillväxt i framtiden. Det var ganska enkelt att tacka ja till erbjudandet, för jag visste sedan tidigare vilka duktiga människor som jobbar i Swedish Lapland.
Vilken blir den viktigaste uppgiften för dig som vd?
– Det blir egentligen att fortsätta i redan inslagna hjulspår. Swedish Lapland uppvisar väldigt fina tillväxtsiffror och jag vill vara med och fortsätta driva regionen i den riktningen. Mitt viktigaste fokus blir att skapa nytta för de hjältar till entreprenörer vi har inom regionen och att hitta en stabilitet i hur vi finansierar vår verksamhet.
Vad tar du med dig för lärdomar från ditt senaste jobb på Länsstyrelsen Norrbotten?
– Jag kommer senast från en tjänst där som näringslivschef. Jag har alltså erfarenheter av myndighetsvärlden och kan ta med mig det perspektivet in i min nya roll.
Swedish Laplands gäster spenderar mycket på plats, har Besöksliv skrivit om tidigare, hur jobbar ni framåt för att förvalta det?
– För mig är det viktigt att vi välkomnar alla, allt från gäster som kommer hit i egen bil till de som flyger hit i privatjet. Givetvis ska vi fortsätta maximera våra erbjudanden, men inte för att kräma ur så mycket pengar som möjligt – utan för att göra gästerna nöjda och villiga att komma tillbaka.
Den arktiska livsstilen som Swedish Lapland marknadsför är inte alls obekant för dig personligen, berätta?
– Det stämmer, jag är född och uppvuxen i Luleå. Jag tycker om skärgården och har ett snudd på ohälsosamt intresse för flugfiske. Jag är väldigt kär i norra Sverige. Det finns så mycket att uppleva här, och det behöver inte vara så mycket konstigheter. Lugnet och naturen är upplevelser i sig.
Text: Alice Lindén